F! talade för asylrätten

Lovisa Johansson Okategoriserade

Den 24 november talade Lovisa Johansson, gruppledare för Feministiskt initiativ i Uppsala kommunfullmäktige på en manifestation för asylrätten. Ljusmanifestationen hölls på Stora torget i Uppsala och ett hundratal människor deltog. 

 

Talade gjorde även Elisabeth Rundqvist från Uppsalastödet. Vi tackar henne varmt för allt hon gör för att hjälpa ensamkommande.  Ensamkommande som behöver hjälp med boende eller mat kan vända sig till henne. Hjälper gör även Stadsmissionen och Röda Korset. 

 

Demonstrationens tredje talare var Zahra Hosseyni, aktivist och människorättskämpe för kvinnor, barn och ensamkommande, aktiv i Liv utan gränser. Tidigare samma dag arrangerade hon en demonstration i Stockholm och vi var väldigt glada att hon kunde vara med oss denna kväll. Stort tack för din kamp! 

 

Lovisas tal:  

Syskon, antirasister, medmänniskor!

Tack för alla som har trotsat kylan ikväll. Kylan syns i politiken, men våra hjärtan bultar.

Jag heter Lovisa Johansson och är kommunpolitiker här i Uppsala för Feministiskt initiativ. Idag kommer vi att se talare från Uppsalastödet och Liv utan gränser. Stort tack för att ni är här ikväll.

Tack också alla som har kommit hit ikväll. Ikväll har vi – alla som är här – samlats för att visa att vi inte viker oss. Vi tänder vi ljus för att visa vårt stöd för de som drabbats av flyktinglagen och vårt motstånd mot lagen, kränkningar av asylrätten och rasism. Våra hjärtan är ännu varma.


Alla som flyr, oavsett vem:

välkommen hit – välkommen hem!


När politikern Åsa Romson meddelade beslutet grät hon. En ny flyktinglag skulle bli verklighet – en lag som skulle splittra familjer och utvisa människor till livsfarliga länder. Hennes tårar sågs som patetiska, eftersom hennes handlingar sa något annat. Men tårarna visade att det fanns ett motstånd i hennes bultande hjärta, även om hon nu agerade i motsats. Så även om de var patetiska, saknar jag idag tårarna. 

Kylan och rasismen har tagit över. SD är kanske största parti de flesta andra partierna kopierar deras politik.

2016 uppstod en chock utifrån den bild många människor hade om Sverige som en humanitär stat, som respekterade mänskliga rättigheter. När lagen förlängs blir chocken mindre. Som en groda som långsamt kokas upp, men som inte märker av faran eftersom den inte kommer plötsligt. Det är normaliseringen. Idag är det normalt att bedriva en rasistisk politik.

Men vi är många som fortfarande står upp för mänskliga rättigheter. Alla som är här idag visar att vi inte är tysta och att vi inte accepterar det som håller på att hända i samhället. När vi är många gör vi skillnad och vi kommer aldrig att ge oss!

Vi står här för att kämpa för asylrätten och kräva att ingen ska deporteras till Afghanistan! Amnesti nu!


Låt murarna falla,

jorden tillhör alla!


Hur hamnade vi egentligen här?

2015 intensiferades flyktingkrisen.

–        Otroligt många människor var på flykt världen över, lika många som Sveriges befolkning, fast sex gånger! Få lyckades ta sig till Sverige, och flykten var farlig, inte minst för kvinnor som tvingades betala med sin kropp vid varje landsgräns, eller funktionsnedsatta hade svårt att färdas.

–        Det blev normalt att prata om en flyktingkris som större problem för medborgare i Sverige än för alla som genomlider den, som flyr sina hem och liv, ut på en farlig färd under lastbilar och på gummibåtar, för att söka trygghet i Europa och Sverige. De flesta kom bara till grannländerna.

–        Rasismen visade sig hos politiker i Sverige. Det blev tydliga att vissa människoliv värderades högre, och andra värderades lägre.

Sedan 2016, tre år sedan, har politiken blivit ännu värre.

–        Gränser har stängts, familjer har separerats och tusentals medmänniskor har deporterats från Sverige – inklusive många till Afghanistan, världens farligaste land, och andra livsfarliga länder. Häromveckan deporterades ytterligare 60 personer. Dessa människor sörjer vi här idag.

–        Nästan alla partier har rört sig i en högerauktoritär riktning. Men inte F!. Feministiskt initiativ står kvar vid en politik för alla människors fri- och rättigheter, vill stoppa alla utvisningar och står upp för amnesti!

 

Den som flyr – har inget val,

ingen människa är illegal! 


Vi har en skyldighet att hjälpa människor som lider. Det spelar ingen roll hur ett sjukt och kolonialt världssystem vi har. Sverige måste ta ansvar och Uppsala måste ta ansvar. 

Nu ses inte människor på flykt som just människor, utan som siffror. 

Samma gäller i Uppsala, som Elisabeth tog upp, många ensamkommande lider av hemlöshet, brist på mat och inte kan ta del av samhället. 

Kommunen borde ge juridisk hjälp. 

De som lider ska få hjälp. Det är så självklart. Håller ni med mig?  

Vi måste också komma ihåg hur länder i globala nord – såsom Sverige – dessutom bidragit till lidandet, genom export av vapen, stöd till diktaturer och förstörelse av miljön. 

Trots det fortsätter Europas gränser att stängas byggas upp, genom vidrigheter som transportörsansvaret, gränsmurar och EU:s flyktingavtal med Turkiet.

Sverige måste här gå före och leda Europa mot medmänsklighet. 

Riv avtalet med Erdogan, riv den hemska flyktinglagen, låt klimatflyktingar få flyktingstatus, öppna gränserna, inför lagliga vägar till Sverige!

Feministiskt initiativ vill såklart ha en allmän amnesti med permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening. Men vi vill gå längre än så. Feministiskt initiativ kämpar för att stoppa alla utvisningar, stänga alla förvar (som mer liknar fängelser), och ge alla möjlighet till språk, bostad, busskort, utbildning och arbete.

Och även om det finns fantastiska eldsjälar i nästan alla partier – stort tack till er! – så är F! det enda partiet som fortsätter stå upp för ett Sverige och en värld helt fri från deportationer och förvar.

För det här handlar om vår förbannade skyldighet som medmänniskor på denna planet!

 

Jalla jalla, Sverige åt alla!


Jag hoppas att denna tid kommer kallas ”Den stora skammens tid” i historieböckerna. 

Och den dag skall komma, då historiens dom hårt skall falla över de makthavare som bär skulden över vår tids omänskliga behandling av människor. Det tror jag och det hoppas jag.

Men jag är rädd att den dagen inte kommer – inte fort nog. 

Jag är rädd att framtidens medmänniskor kommer vara upptagna med att bekämpa ännu värre former av rasism– som följer i klimatkrisens spår. 

Hundratals miljoner medmänniskor kommer tvingas på flykt de närmsta decennier på grund av klimatkatastrofer. 

Jag är rädd att dessa människor – medmänniskor vars nöd vi i globala nord själva orsakat genom vår klimatförstörande politik – kommer stängas ute med ännu mer inhumana metoder än idag. 

Att svaret på stigande hav och intensivare bränder blir högre murar och mer taggtråd.

Den viktigaste klimatanpassningen är därför öppna gränser. 

Och det viktigaste Sveriges makthavare kan göra just nu är att stoppa deportationerna, stänga förvaren och införa amnesti – och stoppa både vapenexporten och växthusgasutsläppen. 

Syskon, vi kan segra. Framtiden är inte huggen i sten – utan den skapar vi, tillsammans. Och vi ska stoppa utvisningarna, till Afghanistan och alla andra länder. Amnesti nu!


No borders! No nation! Stop deportation!

Den som flyr har inte val, ingen människa är illegal!